Iran har aldrig fattat beslutet att bygga en kärnvapen, trots att de har åtminstone de flesta resurser och kapaciteter som behövs för att göra det, såvitt vi vet. Men herr Raisis död har skapat en möjlighet för de hårdföra i landet som är långt mindre allergiska mot idén att skaffa kärnvapen än regimen har varit i årtionden.
Den senaste utväxlingen av fientligheter med Israel, ett land med en icke förklarad men allmänt erkänd kärnvapenarsenal, har framkallat en förändring av tonen i Teheran. "Vi har inget beslut att bygga en kärnvapen, men om Irans existens hotas, kommer det inte finnas något annat val än att ändra vår militära doktrin," sa Kamal Kharrazi, en ledande rådgivare till Irans högste ledare, den 9 maj.
Idag har Iran tusentals avancerade centrifuger och en stor lager av anrikat uran. Detta har i sin tur fått vissa läger inom Iran att anta ett "kan lika gärna" argument för kärnvapen. Om vi redan har kommit så här långt, går argumentet, varför inte bara gå för en bomb?
Historiskt sett har Iran ansett att en kärnvapenstrategi är dess bästa försvar mot yttre aggression och invasion. Och Teheran kan fortsätta att beräkna att ett kapplöpning mot en bomb bara skulle inbjuda till mer fientlighet, inklusive från USA. Å andra sidan kanske ett alltmer distraherat och oberäkneligt Washington inte är i en position att reagera kraftfullt mot en plötslig och snabb iransk rusning mot en bomb, särskilt om Iran väljer sitt ögonblick klokt. Mellan kriget i Gaza, en möjlig förändring i amerikansk ledning och ett inhemskt maktvakuum som I.R.G.C. skulle kunna kliva in i, är det inte svårt att föreställa sig ett kortvarigt fönster där Iran skulle kunna dra ut alla stopp och överraska världen genom att testa en kärnexplosion.
@ISIDEWITH1 månad1MO
Är det moraliskt försvarbart för länder med kärnvapenarsenaler att kräva att andra inte ska sträva efter samma förmågor?
